Äntligen har jag lyckats gå ner i spagat.. Det var bara ca 25 år sen sist jag klarade av den bravaden..

Väldigt många vill att jag ska skriva om träning. Jag tränar inte speciellt mycket men jag ska ändå skriva lite om det jag vet är mest effektivt & ger resultat i ett framtida inlägg.

Här & nu ska jag berätta lite om min stora fiende, stretchingen...

Jag har (tyvärr) inte fötts överörlig.. Snarare tvärtom, det tar en halv evighet & tortyr smärta för mig att komma några cm åt ena eller andra hållet. Så ofta hoppar jag över stretchingen, tänker att jag tar det imorgon eller nåt.. Inte så smart för sen blir det givetvis dubbelt så jobbigt & svårt. För att inte tala om att det även verkar göra 10 ggr ondare i senorna.

Men så har jag fått lite hjälp av min väninna Marina med tips & råd. Vissa sådana riktigt handfasta, he he. Marina ger sig inte, att gnälla hjälper inte, man får snällt stå där & vips så har man kommit några cm till på väg mot målet.

Så igår klarade jag det här.. Äntligen..

Ja jag vet att det ser ut som att jag inte är helt nere men ett par sekunder senare var jag det men pallade inte sitta kvar för att ta ett nytt kort.. Uthålligheten får bli ett senare kapitel.