Nu har jag äntligen läst Monica Antonssons bok Sanningen om Gömda. Om något senare än många andra.

Jag ville väl hålla illusionen om att Liza Marklunds "sanna historia" Gömda var sann ett tag till.

Eftersom jag har bott i Nyköping & det hela handlar om en familj från Oxelösund så har jag som många andra där hört vissa små historier under åren.Många vill ju göra gällande att de känner eller väl vet vem bokens huvudpersoner är.

När jag började läsa boken var jag mycket skeptisk & tyckte att den här Monica Antonsson nog har ett horn i sidan till Liza Marklund & därför gick så hårt fram. Ju länge in i boken jag kom desto mer förbryllad & förvånad blev jag.

Nu tror jag att alla parter nog har spätt på i vissa delar av berättelsen men att Liza Marklund har begått ett misstag genom att hävda att Gömda är en sann berättelse.

Hade hon bara valt att beskriva boken som byggd på en sann historia så hade mycket varit annorlunda idag.

Direkt efter jag var klar med den här boken så övergick jag till att läsa "Mia Erikssons" bok Emma, Mias dotter. Eftersom jag inte är helt insatt i hur turerna kring Monica Antonssons avslöjande har gått så lugnar jag mig med att vidare uttala mig i frågan.

Men klart är att Emma, Mias dotter inte fick mig att fastna på samma sätt som den kanske annars skulle ha gjort.

Det jag har skrivit nu är ingen recension utan mer en reflektion på dessa böcker & de avslöjanden som har gjorts i samband med dem.

Jag kommer försöka sätta mig in mer i ämnet.