Håller just på & läser boken Gomorra & hittade en textrad jag blev fullkomligt kär i.. "Det är som en sorts skönlitterärt reportage där den subjektiva berättelsen blir den litterära skapelse som lindats kring en robust juridisk struktur av sanning."

Snacka om vackert...

Jag försöker snabbläsa denna bok så att jag ska kunna se filmen. För det finns inget värre än att se filmen först. Det dödar den egna fantasin. Men å andra sidan vet jag att jag som vanligt kommer att gapa högt & bli irriterad när jag väl ser filmen om den inte stämmer överens med min bild av boken.

Av misstag började jag även läsa "Infiltratören" & den kunde jag inte riktigt slita mig ifrån. Så nu håller jag på med den, "Gomorra" samt en bok jag bara läser på gymet, "Överlevare mot alla odds" Blir lite småstressigt faktiskt.

Min bild av en utopi är en varm sommardag med mås skri, sandstrand, all tid i världen & hur många bra böcker som helst.

Hade faktiskt en dröm en gång om att jag fick läsa världens bästa bok. Vilken bok det var & vad den handlade om förtäljer inte drömmen men när jag vaknade kände jag mig både upprymd & besviken..