Idag fick min vän Susanne låta sin fina vovve Valkyria somna in.

Valkyria hade alldeles för mycket smärtor för att hennes liv skulle vara värdigt.

Jag läste en dikt på Susannes FB som jag tyckte var så vacker att jag måste publicera den här.. Nu gråter jag:(

Stå ej och gråt vid min grav.
Jag sover ej, jag gav mig av.
Jag är tusen vindar över sjön,
jag är silverglittret i snön,
jag är solsken över mogen säd,
jag är stilla regn i höstens träd.
När du vaknar i morgonens vila
är jag tysta fåglar som ila
i cirklande flykt över vatten.
Jag är milda stjärnor om natten.
Stå ej och gråt vid min grav
Jag är ej död, jag gav mig av…

Valkyria